Det är fullt av liv i mig. Inne i min mage. Ungen min är så aktiv och stark redan nu. 

 

Den bästa känslan som finns just nu är galna buffar i magen när ungen gör volter och härjar. Jag känner mig aldrig ensam och skulle jag få för mig att jag är det så kommer en kraftfull buff och påminner mig om att "Mamma, du är inte ensam". Går inte att jämföra med något annat som jag har varit med om, ovärderligt.

 

Trodde att man skulle känna sig jättefin som gravid, för alla som är gravida är ju så vackra, men det stämmer verkligen inte. Jag känner mig ful och fet, brösten har blivit enorma och är fulla av röda bristningar. Jag hetsgråter flera dagar i rad för att jag inte har några kläder som passar och känner mig ful i allt och att jag inte kan hjälpa att jag går upp en massa i vikt och bara blir större och större. Det är så psykiskt jobbigt och ingenting som Krille säger hjälper. Sen blir jag arg på våran älskade unge för att den bara kommer och förstör min kropp och allt som jag försökt att bygga upp. Såna dagar suger och jag blir arg på mig själv för att jag känner och tänker som jag gör.

 

Men hela tiden så vet jag att våran älskade Prick är värd allt.