Att vänta på en skatt

Vem är du mitt barn?

Ja, vem kan du vara?
Jag vet att du inte på frågan kan svara.
En liten flicka med ögon så fina
eller en pojke med dragen mina?
Vi kan bara vänta och vänta och vänta
på att du en dag på klockan ska klämta
och säga att "nu vill jag komma ut!"
ja, tänk att du väljer att födas tillslut...
Och sedan du livets ljus får se
och så mycket glädje till världen du ge
vill krama dig, pussa, lukta och känna
och tårarna under mina ögonlock bränna
vi kommer för alltid att älska dig
det heliga löftet, det får du av mig!

En ny stad, ett nytt liv.

Har bytt efternamn för längesedan, lever tillsammans med min bästa vän i en fin lägenhet 35 mil längre norrut än innan. Jobbar heltid som personlig assistent ända fram till skolan börjar igen och i December ska vi bli föräldrar - VI SKA BLI FÖRÄLDRAR!!
 
Min högsta dröm är uppfylld, jag påminns om det varje gång våran lilla prick sparkar och det är det mäktigaste jag har varit med om. Ett mirakel som växer inom mig och det är vad lycka känns som. Är så tacksam till Gud.
 
Kommer så väl ihåg den där sista dagen i mars då jag hade väntat på att få mens i flera dagar och höll på att få upp mina förhoppningar om att jag skulle vara gravid. Min hjärna sa till mig att min mens bara var försenad pga alla hormoner jag ätit, men mitt hjärta sa att det kanske, kanske kunde vara någonting annat som höll på att hända. Efter många om och men tog jag testet. Krille var med och den där väntan som jag har hört ska vara så lång bara svischade förbi och så pep det, eller gjorde det - jag kommer inte ihåg, men plötsligt så stod det där GRAVID RASKAANA. Hela jag exploderade, skrek, grät, skrattade och hade panik på samma gång. Jag hade tagit testet för att ta bort falska förhoppningar och istället fick jag dem bekräftade - jag var så chockad.
 
Det lever man så länge på. 
 
Under de första veckorna så var jag så extremt trött, ingenting hjälpte, jag la mig tidigt, sov länge och ändå ville jag bara sova ännu mer. Jag mådde illa av lukter och kunde inte få i mig annat än laxpasta. Höll på att svimma nästan varje dag, mitt humör var fruktansvärt och det mesta var ganska jobbigt. Men jag var ändå lyckligast i världen.
 
Nu är jag snart halvvägs och mår jättebra. Orkar inte lika mycket som förut, men mår helt fantastiskt! Känner våran lilla prick som sparkar, bufflar och härjar inne i magen min, magen som bara blir större och större. Jag som blir lugnare och lugnare för varje vecka som går och mer och mer förväntansfull för att vi snart kommer att få träffa våran egen plutt. 
Livet är fantastiskt och till råga på allt så trivs jag JÄTTEBRA i Kiruna! 
 
Du är så välkommen älskade Prick ❤
 
Tack Gud!
 

RSS 2.0
Ladda ner en gratis bloggdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!